Hej! Det låter som att du är en klok själ och som ovan nämnt är det ju jätteviktigt att du har dina teorier kring var allt härstammar ifrån. Det är ingen skam med känslan av att vilja försvinna ibland och du ska vara stolt att du delar med dig av den. Jag gissar att många känner så men inte vill skriva, och de kan i sin tur känna en styrka av din berättelse. Att de inte är ensamma. Grymt jobbat!
Men det är naturligtvis inte bra att du mår skit. Får jag fråga om du går på någon psykofarmaka? Jag har fått sån jävla hjälp av det både för min ångest och för min depression. Det kan i vart fall ge en skjuts i rätt rikting.
Givet din bakgrund med den kaotiska familjen så förstår jag att det måste vara väldigt svårt för dig att hitta en balans i känslolivet och jag beklagar att det har lett dig till den punkt du är vid nu. Men framtiden är fortfarande ett oskrivet blad, hur man än ser på det. Och du har kraften i dig att vända på det. Allt som har skett tidigare har skett tidigare och kommer inte att ske igen. När du kommer ut på andra sidan kan du vara stolt över dig själv att du har fixat det här. Jag tror på dig.
