Hem > Forum > Arbete & Skola > Jag vill somna in och aldrig vakna

Jag vill somna in och aldrig vakna

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Tanken har funnits så länge, att somna in och inte vakna.
    När jag dör kommer ingen märka det, jag vill egentligen bara försvinna. Tänk att få dö.

    Jag vill inte längre, men har alltid varit för feg, det är en skam det med.

    jag vill inte ha någon begravning, jag vill bara försvinna.

    Jag sitter inne med samma känsla och jag kan härleda den till att egentligen känna ”-bara låt mig vara!!” Vilket har sin grund i att där är för mycket runtomkring som påverkar mig negativt. Är det något du känner igen?

    Känner igen mig. Vad är det som har gjort att du känner så? Har det hänt något särskilt i ditt liv? <3

    Trådstartaren

    Känner igen mig. Vad är det som har gjort att du känner så? Har det hänt något särskilt i ditt liv? <3

    Jag tror att det beror på en känsla av utanförskap. Att kämpa och göra sitt bästa, men ändå alltid känna sig värdelös.
    Jag kan jobba som en maskin, bara köra på och inte känna någonting.
    Jag vande mig med att inte känna något när jag var liten, att stänga av allting.
    Det gjorde jag för överleva, jag växte upp i ett hem som var i kaos ibland, det blev som en överlevnadsstrategi.
    Hur tänker du?

    Trådstartaren

    Jag sitter inne med samma känsla och jag kan härleda den till att egentligen känna ”-bara låt mig vara!!” Vilket har sin grund i att där är för mycket runtomkring som påverkar mig negativt. Är det något du känner igen?

    Jag vet inte riktigt, det jag kan tänka mig är att jag jobbar mycket hårt och har inte så mycket för det.

    Känner samma just nu. Vet egentligen inte vad jag ska ta mig till. Tror det mesta grundar sig i att jag aldrig haft tid att ta hand om mig själv eller bygga upp min självkänsla ordentligt.

     

    Utan att bli för negativ känns livet bara så meningslöst oavsett. Är det bara depressionen som talar eller ser verkligheten ut på detta sätt? :/

     

    Mvh

    Avatar

    <3 Åh, jag tycker det låter som en jätteviktig insikt att du upptäckt att det handlar om att du har stängt av dina känslor från uppväxten. Och det du skriver sedan om att kunna arbeta som en maskin pga. det. Även viktig insikt och smärtsamt detta med leva i utanförskap och känna sig dålig oavsett.

    Kan man tänka sig att du kan öva på att känna – igen?  Kanske i små, små myrsteg våga få kontakt med sitt inre?

    Jag hoppas du får må bättre snart och slipper slita på det här omänskliga sättet. Du förtjänar s-å mycket mer!

    Sitter precis och känner lite samma sak.
    Du är inte ensam och jag hoppas verkligen att du kan få må bättre. Kanske tala med någon på vårdcentralen om hur du känner och få prata med någon som kan hjälpa dig?

    Jag känner igen mig så mycket…

    Tänk om jag ALDRIG kommer att må bra? Tänk om livet alltid ska vara så här tufft, då vet jag inte hur jag ska orka…

    Ångesten förgör mig och jag vet inte vem jag ska säga det till eller vem jag vågar säga det till.

    Jag har sagt till personer att jag mår dåligt men det är ingen som förstår eller riktigt lyssnar ändå. Jag orkar inte tjata hela tiden men alla verkar glömma det jag sagt och sen går dom vidare i sitt liv.

     

    Hej! Det låter som att du är en klok själ och som ovan nämnt är det ju jätteviktigt att du har dina teorier kring var allt härstammar ifrån. Det är ingen skam med känslan av att vilja försvinna ibland och du ska vara stolt att du delar med dig av den. Jag gissar att många känner så men inte vill skriva, och de kan i sin tur känna en styrka av din berättelse. Att de inte är ensamma. Grymt jobbat!

    Men det är naturligtvis inte bra att du mår skit. Får jag fråga om du går på någon psykofarmaka? Jag har fått sån jävla hjälp av det både för min ångest och för min depression. Det kan i vart fall ge en skjuts i rätt rikting.

    Givet din bakgrund med den kaotiska familjen så förstår jag att det måste vara väldigt svårt för dig att hitta en balans i känslolivet och jag beklagar att det har lett dig till den punkt du är vid nu. Men framtiden är fortfarande ett oskrivet blad, hur man än ser på det. Och du har kraften i dig att vända på det. Allt som har skett tidigare har skett tidigare och kommer inte att ske igen. När du kommer ut på andra sidan kan du vara stolt över dig själv att du har fixat det här. Jag tror på dig.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.